Blogginlägg I will follow the way down to Africa

Här kommer den favorit i repris, som jag ältat om hela sommaren.
Filmen "I will follow the road down to Africa" (inspirerat av den store artisten E-type)

Mitt sökande efter lämplig partner i detta projekt har gett utdelning. Jag har funnit en man från Nigeria som vill hjälpa mig att komma vidare i detta Africa relaterade projekt. Nästa steg i detta projekt blir att visualisera kommunikationen eller dialogen mellan oss, där filmen fungerar som öppningsfras. Detta är mycket exprimentellt då jag har ingen aning vart detta skall leda, projektet går över från jag perspektiv till ett vi perspektiv. Dtta tycker jag är mycket spännande. Jag hoppas att få svar innan redovisningsdagarna! Här är den kritiker-risade filmen, i ny formula.

Hepp!

Min Hemsida!

Voila!

http://www.sophiamyntti.n.nu
Ta gärna en titt på min hemsida som jag knåppat på under sommaren! Det är dock fortfarande under konstruktion!
http://www.sophiamyntti.n.nu

Blogg inlägg: Konsumtions mode identitet

Famous Pernilla


Famous Five

Famous Ellen


Famous Linn


Famous Wu


Famous Simon

Blogg inlägg Foto

Blogginlägg Sammanfattning utav mina filmer

För er som inte har sett detta: Här är klipp från performence i från avenyn och Ica Maxi ! Jag har även med konstfilmerna Svenskskolpolitik och estonia, samt Boys

Filmen PLATS!!!!



Vote For Scatman!



Filmen BOYS!

En film om en frihetslängtan som tändes i mig som barn, då jag fantiserade om vuxenlivet, och hur det blev? Jag upplever att min frihet som kvinna i denna värld känns något limiterad.



Filmen Svenskk skolpolitik och Estonia

Blogg inlägg

Flygfänsbekämpning.

Ok ni som har följt min blogg vet att jag har fångat en spindel som jag under några veckor funderat på vad jag ska göra av.

Då jag samtidigt som jag skaffat spindeln råkat ut för en flygfäns invadering i mina fina plantor kom jag på idén. Istället för att ha spindeln under ett glas, har jag nu låtit den få flytta in i ett de luxe hem kan man säga. Frukost på rummet när den vill och så strass för den lyxiga känslans skull Den befinner sig i ett lyxigt bo med hål lagom stora för flygfänen att flyga in och bli mat, och lagon småhål för att inte låta spindeln fly ut. Så nu har jag min livslevande ekologiska skadedjursbekämpare, dessutom i en smyg formula.

Alltså i den stora spindelns buk lever nu mera en levande knölspindel

Blogginlägg Flygfänsbekämpning +CHIPS FOR CHICKS!

Ja var ska jag börja? Eller egentligen vart ska det här sluta? Jag blev väldigt pepp efter mitt handledningssamtal med Nike i tisdags, så jag tänkte sluta oroa mig så mycket för redovisningsdagarna. Jag är lite inkonsekvent i mitt arbete för tillfället, men jag har en känsla att det är bra. Jag bara gör nu, sen få jag lägga ihop alla pusselbitarna jag har ifall jag måste och se va pusslet ska föreställa. Nog om det, vidare till den ständiga frågan under denna kurs : vad är det jag gör egentligen?


Ja, Idag vaknade jag upp och hade två strålande ideer. Det ena är ett ekoligiskt sätt att få bukt med flygfän på inomhusplantor det andra var en ny chips formula. Jag hörde (tjuvlyssnade) här om dagen när två tjejer diskutera att de fick dåligt samvete då de åt godis och andra godsaker. Det fanns tydligen visa saker som var rent av tabu och andra godsaker som var lite bättre. Till exempel så var det lite bättre att njuta av en chocklad-pralin än att köpa en liten påse chips. Glass var ok om man hade en mtachande snygg mys-dress och åt sån där dyr paket glass. Man "såg sexig" ut då man åt direkt ur förpackningen. Ja det är ju för jävligt att man inte som kvinna kan äta en godisbit utan att tänka på sitt sexapeal.

Jag älskar dessutom Chips, jag hade ätit det dagligen om det inte vore att jag var sambo med en som gillar mer "varierad" kost. (överskattat)

Min idé är en helt ny chips-formula.

Så om jag inte blir lärare, eller vill ha mer pengar och ändrat mina grundvärderingar och tycker att flickor inte är nog hjärntvättade. Så ska jag ge mig in i Chips industrin to ad some HOT motion- för SEX säljer. ( Mina grundvärderingar tycks ibland ruckas lite i *slutet av månaden så pengarna börja sina) (*slutet på månaden i mina mått börjar ca 1 vecka efter löning)


Så tjejer, om ni tröttnar på den lilla pralinen eller är för fattig för lyxglass: och, råkade va sugna på Chips.Dont worry. På marknaden kommer det nämligen finnas CHIPS FOR CHICKS inom kort! De sexiga chipsen i en läcker förpackning och en inkulderad Exotic Clean up tissue Super Sexy för maximal känsla. Aldrig mer flottiga fingrar. Alltid lika fräsch, alltid lika het.



Jag tar det där med ekoligisk flyfänsbekämpning imorgon.

Blogginlägg Process

Jag tänker på process och en detalj



Jag hade velat göra det enkelt för mig, och det kan jag också göra. (om jag utelämnar en liten detalj) Jag kan likna min kreativa process som blommorna jag odlat upp i mitt fönster som vuxit i samma takt som denna kurs har varit. Jag sådde ett frö i slutet på maj, en kvist har blivit ett grenverk och ett blad har blivit till tusen. Om någon vecka kommer jag få njuta av alla vackra blommor som kommer slå ut. En idé har blivit till tusen, och snirklar sig och knoppas för att snart slå ut, sedan vissna, sprida nya fröer och slutligen ligga i ide för att någon annan gång blomma upp igen.
Denna metaforiska modell om hur min idéprocess fungerar ter sig ganska logisk har jag kommit fram till under reflektion. Jag kunde valt att sluta där för än så länge är allt förståeligt, lätt att förklara.
Det finns något mer, som berättar något om min kreativa process
som jag inte har lika lätt att förklara, framför allt förstå.men om jag försöker blir det så här:
(Var beredd på tempus byte)

Jag har precis cyklat upp för backen utanför där jag bor. Solen är påväg att gå ner, det är typisk göteborgsfuktigt ute och hösten känns i luften. Jag är kall och svettig samtidigt. Vårt cykelrum utanför porten delas utav 10 hyresgäster, varför står det 70 cyklar då? Det är ett stort irritationsmoment för mig då jag ska knö in cykeln där, bland alla oljiga kedjor och smuts . Jag slår i gen den tunga betongdörren med en smäll. Jag pustar ut och känner hur äckligt kläderna klibbar i huden. En svettdroppe rinner ner för pannan. Jag tar bort den med höger handen. Uäck, på en millisekund känner fingertopparna av att det inte var en svettdroppe som torkades bort utan något krypande , kryp som tagit sig friheten att äckla runt sig i mitt ansikte. Vips så flög det ner på marken. Jag ser att det var en spindel, då den chockad rangla vidare på den blöta asfalten.

Jag la ner nycklarna i väskan, tog upp en gammal petflaska som legat i min väska den senaste veckan med en klunk kranvatten i. Jag tog klunken medan min blick fastnade på spindeln på marken. Jag börjar tänka på att ”den sista klunken” innehåller 99. 99. 99 % saliv, det sa man när jag gick i högstadiet. Om man råkade dricka det sista ur flaskan då blev klassad som äckelbarnet. .Jag kollade runt omkring mig , tur ingen såg. Jag fäste blicken på spindeln igen böjde mig ner och fångade in den i petflaskan. Jag satte på korken och iakttog hur den kämpade för livet i de droppar vätska som fanns kvar. Sen gick jag upp till lägenheten. Vad fick mig att göra detta spontana drag? ! Jag ville nog använda mig utav spindeln i något konstnärligt projekt. Jag visste ännu inte till vad.

Det gick några dagaroch spindeln hade befunnit sig under ett litet glas på fönsterbrädan bredvid mina växter jag odlat under sommaren. Jag hade glömt av den. Men den 5te dagen kom jag och tänka på spindeln då jag klunkade mitt morgonkaffe. Shiit tänkte jag nu måste den ha dött. Jag lyfte på glaset och såg att den rörde sig. Jag fick lite dåligt samvete. Jag kände att jag var tvungen att ta ett beslut. Jag kunde ju släppa ut den, men då tyckte jag att det var meningslöst att ha traumatiserat den i 5 dagar och gjort mig besväret att fånga den utan mening. Men vad skulle jag göra med en spindel? Jag var dessutom lite rädd för den och äcklad. Det såg ut som denns ena bakben hade blivit mosat under tillfångatagandet. Mitt uppe i allt detta ringde de från Världskulturmuseet och frågade om jag kunde jobba. Jag svarade kort men ärligt att jag var upptagen medan jag tittade ut från köksfönstret och hann räkna till 4 skator och en trut på vår innegård. Plötsligt fick jag syn på något skalbaggsliknande krypa på fönstret. När jag tittade närmre såg jag att det var en stor bärfis, brun med röda antenner. Jag fångade den och la den under samma glas som spindeln. Nu har han sällskap i alla fall tänkte jag och tänkte inte mer på det , och cyklade hemmifrån till Ink and art för att redigera mina bilder.

Efter ytterligare några dagar, frågade min pojkvän om det uppochnervända glaset på fönsterbrädan i köket. Shit tänkte jag! Jag hade glömt av spindeln igen och,hur ska jag svara på det här? Och svarade:
- Det är en spindel och en bärfis……
- OK? Varför ?
- Jag tänkte jag skulle ha med dem i mitt projekt.
- Ditt projekt om vad?
- Jag vet inte riktigt än….
- Du är väldigt konstig just nu Sophia
- Jag vet…Jag glömde av dem de har säkert dött nu.
- Ok men är det ok att jag slänger det här makabra nu?
- Jag kan göra det själv…
- Tack
När jag skulle slänga bärfisen och spindeln såg jag att spindeln levde och vävt in bärfisen i ett litet nät . Jag blev så förbryllad att jag inte kunde slänga dem
Glaset står fortfarande kvar på fönsterbrädan med spindeln och det som finns kvar av bärfisen, men jag har gömt det lite bland krukorna.

Blogg inlägg

Tanken slog mig idag att vi alla satt och diskutera pedagogik på ett proffesionellt sätt idag. Jag jämnför med första dikssionerna i klassen för första terminen. Trots att fokus var kurslitteraturen, så lös det igenom att här sitter ett gäng pedagoger och snackar iallafall. Det kändes bra.

Börjar tänka på hur jag ska strukturera min redovisning. Vad har jag gjort denna sommaren egentligen? Jag började göra en inzoom i en processkarta. Rosa för process, blå för aktivitet och röd för personlig utveckling. Det är bra att stapla upp tydligt!

Blogginlägg Reflektion

Blogg inlägg 18

Jag gör allt annat än det jag bordeÅh jag gör inte riktigt det jag tänkt, det blev en musikvideo också! =) Jag var bara tvungen att göra det, då tillfället dök upp =)

Blogginlägg: Sminktips

En blogg är ingen riktig blogg, om det inte finns ett sminktips: Voila!

Blogginlägg Dagens Lista

Är inne i ett kreativt mode nu kan man säga. Härligt. Imorse när jag vaknade kände jag för att göra tusen grejer. Ännu har jag inte gjort något av det jag egentligen ville. jag har ätit frukost, druckit kaffe, kollat facebook, följt Oslodramat på radion, städat, sått frön, sorterat i gaderoben , duschat... och nu tänkte jag sätta i gång med det jag egentligen ville..Följer Lisas exempel med att göra en lista, annars kommer jag nog förvirrat fortsätta dagen med att göra allt annat än det jag har lust med.. (underligt det där)

Redigera i boken
Redigera Film
Fixa på hemsidan
Photoshoppa
Rama in Konstverk

Blogga (det gör jag ju nu)

Jag raporterar senare vad som blev av mina planer

Hurra

Blogginlägg: Samspel

Ok dagens film. (check! Lista)

Kommentar:

Jag fortsätter att göra dessa filmer dels för att jag tycker det är ett sätt som visualiserar mitt arbete. Att det jag gör är hela tiden i samspel med min omgivna miljö både fysiskt och socialt.På varje hanldeningmöte får jag frågor om dessa filmer, de verkar som de väcker intresse därför fortsätter jag. Jag tycker också filmerna ur genus-perspektiv säger något om, socialaspelet där reglerna är en normer som fungerar som ett manus mellan man och kvinna. Jag tycker också det säger andra saker, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad? Jag klurar fortfarande. Hade gärna hört era kommentarer på filmerna, om de väcker några andra frågor eller accoiationer? Ser ni någon berättelse?

Blogg inlägg 16 Samband

Röda tråden

Inlägg: 15 Testa ideer

Del i min kreativ process. Att testa sina idéer emot verkligheten

Inlägg: 14 Blockeringar

Del imin kreativa process, Att upptäcka blockeringar.

Inlägg: 13 Ett mer tydligt blogg inlägg, för er som är intresserade om vad jag egentligen GÖR.

Som känt så har jag fått ett kort där det står vilken ingång jag har i denna gestaltningskurs. Det står att jag ska avbilda mitt arbete i minst två visuella tekniker. Till skillnad från mina klasskompisars kort tyckte jag att jag fick ett väldigt konkret kort lite torrt. Jag brukar få höra att jag är en person som gör stora utsvävningar i mina arbeten, det är så jag brukar arbeta med. Men jag tror att efter mina törnar från föregående gestaltningsarbete så fick jag en känsla att just följa kortet så torrt och konkret som möjligt. (lite som barnet i mig trotsar sina föräldrar- om jag inte får vara som jag är så får ni se hur tråkigt det blir) Mitt arbete hittills har kartlägga mitt arbete och spåna på olika visualiserings tekniker.
Med mitt arbete så syftar jag på mitt konstärliga arbete i presens, från gymnasiet till idag. Jag har börjat göra en bok där tanken är att visualisera mitt arbete, jag har också börjat att göra en hemsida om mig och mitt konstnärliga arbete. Jag tillbringar också mycket tid på tryckeriet där jag trycker ut mina alster och ramar in och fixar. Under kursens gång som till stor del har varit mycket konkret och praktiskt så har det väckts en ganska centralfrågeställning hos mig som är mer av existensiell art. Vad säger mitt arbete om mig? Allt det här insamlandet av mina material genom tiderna ger mig ledtrådar om vem jag egentligen är, hur jag egentligen arbetar. Pusselbitar som börjar visa en Sophia Myntti som inte alls liknar den Sophia jag känner till. I min konkreta arbete i detektivglasögon där jag har en konkret uppgift att undersöka, så tillkom även en förmåga att kunna skapa en mer objektivbild generellt av sitt egna arbete och person. Tillexempel : Jag ser att jag har många tusen påbörjade arbeten, på vinden, i anteckning böcker i skissböcker i mappar på datorn. I min lägenhet lyser väggarna tomma men däremot på golvet står olika av mina alster på rad och väntar på att en dag komma upp och stå i ljuset. Vad säger detta om mig ? I många av de arbeten jag behandlar nu, kommer jag ihåg en specifik känsla och frågeställning som drev mig genom arbetet. Ändå hör jag mig själv svara gång på gång när någon har frågat mig om varför jag gjort som jag gjort eller varför att. Det bara kom ur mig eller jag bara var spontan och lätt slumpen avgöra hur mitt arbete blev till. Detta är bara två av många iaktagelser jag snuddat vid då jag bearbetar mitt arbete. Många ganska svåra känslor dyker upp. Vad är det jag undviker ? Det verkar som en grundläggande rädsla att ta ansvar, ta ansvar över sina åsikter, sig själv som person . En rädsla att stå till svars. Baksidan av detta sätt är att aldrig få visa vem man är, att människor i sin omgivning har svårt att ta än på allvar. Men detta gestaltnings arbete hoppas jag på att vända denna negativa spiral. Jag ser det som en chans att få visa vem jag är och hela mig. Ett första steg på en lång resa.

Inlägg: 12 Inspirationskällor!

Queer art


http://artandperception.com/2007/05/queer-art-or-is-all-art-queer.html


Filmtipset

Grekiska filmen Dogtooth




Filmen handlar om en kärnfamilj i Grekland. Där spelreglerna i uppfostran går över styr. Den för tankarna kring den pedagogik som mer liknar ett maktmissbruk som hjärntvättar och för bakom ljuset. Ironiskt kan man även tolka in Greklands ekonomiska situation, då den kris som just nu pågår kommer som en chock för folket som varit ovetandes om detta. Som enskild individ är man väldigt lätt manipulerad i ett land i en stat i en värld, där de som har makten är lätträknade och har spelkontrollen till den stora massans hjärnor

Inlägg: 11 Slumpmässigt collage!

För att hålla mig någorlunda konsekvent på bloggen så vill jag under kursens gång visuallisera mitt arbete där slumpen av gör vad jag ska gestalta. Jag har nu följt samma princip som när jag gjorde min första gestaltning på denna blogg. Jag valde slumpmässigt ut en mapp med mina arbeten och gjorde ett collage:

Inlägg: 10 Jag gör en egen bok!

Så här ser arbetet ut på min datorskärm



Har bestämt mig att efter blivit inspirerad av Nadjas bok, som hon tog med sig på förra handlednings mötet att göra en egen bok. Det blir en utav mina avbildningstekniker av mitt arbete. Har hittat en bra sida på Internet (www.solentro).se där man på ett enkelt sätt kan organisera text och bild i önskvärt bokformat.


Håller just nu på med ett tidskrävande arbete med att samla och bearbeta all material som jag vill ha med i boken.

Inlägg 9. Mitt kort, mitt arbete

Kortet som jag dragit ska leda mig in i mitt gestaltnings arbete under sommaren. Under första handledningsmötet fick jag hjälp med att tolka kortet. Vad har kortet för betydelse? Nu under midsommarhelgen ville jag hitta svar och jag vänt och vridit på meningarna på kortets. Få dem att tilltala mig och motivera mig till att börja mitt arbete. Har känts svårt. Vad menas med "mitt arbete"? Ska jag avbilda mitt redan existerande arbete eller mitt pågående arbete? Vilket typ av arbete vill jag avbilda, mitt skolarbete, mitt livsarbete, eller mitt lönebaserade arbete? Mitt konstnärliga arbete? Jag kunde inte bestämma mig,

därför bestämde jag mig att bara börja någonstans utan att ha en helt klar tanke med vad jag vill att arbetet ska leda någonstans. Med inspirations av boken tärningsspelaren lät jag slumpen avgöra vilket av mina "arbeten", jag skulle börja med att avbilda. Jag öppnade min mapp på datorn med alla mina "arbeten" i och scrollade medans jag blundade, när jag stannade markören tog jag den mapp som hade blivit markerat och började mitt avbildning.

Detta blev resultatet av den metod jag just beskrev.

Avbildning av mitt arbete 1: Radiomontering

Inlägg 8: Nytt kapitel!

Veckan som var färgad av mitt nederlag gav mig många värdefulla erfarenheter. Livet tar inte slut bara för att man misslyckas. Som när man blir dumpad då känns det som man aldrig kommer att le igen och att man bara kommer ligga ner bäddad i sin säng lyssna på coldplay och till slut dö av uttorkning av alla tårar som fälls. Jag brukar bli rastlös efter en vecka...lyckligtvis.

Jag Hittade denna lappen som någon lagt i min väska! Jag blev väldigt glad, det var dags att vända blad kände jag, dags att lyfta mina vingar en smula, ifrån min bitterhet, och iväg mot nya utmaningar. Tack den som la den i min väska!




Jag tror jag kommer att återkomma med reflektioner om förloraren. Men just nu är jag hoppfull över sommarens arbete i gestaltning, och vill tänka lite framåt!

Inlägg: 7

ok Le Grande finale!



Jag tror inte jag förlorar detta spelet. Jag kommer inte sist, Inte först. Befinner mig någonstans i gråzonen långt ner på listan.

Staplat några bröd, bloggat och spelat mina kort. Jag har följt reglerna, men inte mer än så, som en lam bonde i ett schackspel har jag haltat mig fram ett steg i taget, för att kommit fram till andra sidan utan att blivit utspelad. Nu borde jag få en drottning att spela med. Det kan jag behöva. Jag tror att det är så schack brukar gå till i allafall.

Så vad kan jag säga, efter att ha läst de andras bloggar känner jag att denna kurs börjar bli intressant. Endel har skrivit mycket i avancerade termer och dragit paralleller från det ena till det andra. Imponerande, men intresserar inte mig. För jag ingår inte i det spelet. Det spelet är skrivit för lärar-läseri, inte riktat till mig. Endel skriver mycket me me me inkluderat mig själv, det tycker jag också e tråkigt att läsa. Jag tycker däremot det är roligt att läsa bloggar där folk tar ut svängarna, vågar riskera lite, vara lite personliga.

Sedan blir jag väldigt förtjust när någon kommentera på min blogg också. Evelina kommenterade mitt tidsdiskussion, mycket smickrande. Men hade önskat veta lite mer vad hon personligen tycker om saken.

Favvobloggen blir Simons, Simon utmanar spelets fuskare i en match med rigoshett Men han vill inte nämna de han anser vara fuskare med namn? Får se om jag får mig en känga imorgon. Jag är ingen fuskare, jag har spelat med öppna kort sedan kursen startade. Det kanske kan uppfattas som fuskeri. Jag håller inte med

Jag ogillar fuskeri, eller nej om det görs bra kan jag bli attraherad av det draget hos människor. Men jag ogillar ett viss typ av fuskeri, närmare sagt röv-slickeri. Åh det är oattraktivt.

Många i gruppen är väldig ambitösa i sitt spelande. Att se Henke i sin stad idag var att se ett barn på julafton. Det gör mig glad och han smittar mig med sin kreativitet.

Får se vad Som händer imorgon!

Inlägg: 6

Har nu tagit igenom lite utav förre vackans filmer. Min favorit är filmen de ofrivilliga. Det är skrämmande hur mycket den enskilda individen påverkas av de grupper den tillhör. Från veckans filmer har jag fått både en makro mikro perspektiv på spelets regler. Det om intressterar mig mes, som jag kan relatera till är de regler som jag som individ regleras av eller följer.

Jag gillar att ha kontroll , ogillar överaskningar. Jag har gett mig in halvhjärtat i projektet vi nu håller på med just nu med att bygga städer. Jag är inte redo att ge mig in helhjärttat i något just nu, jag vill ha distans till det jag gör. Det gjorde ju så ont att bli så hårt kritiserad för något som låg så nära tillhands, vill inte riskera det igen. Jag vill inte ge mig in helhjärtat i projektet då jag vet att reglerna kan ändras eller någon kan sabba det jag gjort. Om jag håller mig distanserad så är jag flexibel.Jag behöver inte riskerar obehagliga överaskningar. Rationellt kan jag spekulera om reglerna jag föhåller mig till i kursen, men jag är känslomässigt frånvarande.

Men på detta sett exkluderar jag mig från resterande gruppen. Gruppen har stor betydelse för individen. Därför känns det extra svårt att inte ge mig in helhjärtat då jag ser att resterande gruppen gör det.

Tricky!?

Inlägg 5

I have nothing to prove.

Idag var jag i alteljén. De andra jobbar på väldigt ambitiöst praktiskt med sina projekt. Inte jag. Jag bygger lite lite varje dag med mina bröd-skyskrapor. Med betoning med LITE. Jag övar mig på att va mig själv, ser om det är ok att vara en del utav ett sammanhang och se om jag kan tillföra något, varken mer eller mindre än mig själv.

Camilla frågade mig - Vill du inte få ut maximalt av detta? Jag vet inte vad jag svarade, troligtvis- Jag vet inte.

Jag tänker fortfarande på vad hon menade med det?!

Hon är lärare och jag elev. Det är spelet vi spelar.

Jag fick tillföra en regel idag, Jag ville att alla skulle till föra bröd i sina gestaltningar.
Jag kände att jag tyckte det var ett kul kort, jag önska att jag fick bestämma fler regler. Det får mig att känna mig viktig.

Inlägg 4: Våra regler.

Jag är ju fortfarande djupt påverkad från mina nära döden upplevelse förra veckan , då jag blev korad till årets förlorare. Jag gav mig in i den nya kursen med den approachen,. Det känns ganska annorlunda nu än i andra kurser på universitetet, både till gott och ont. Det ena som är ganska gott är att jag slipper slicka röv, det är en ovana jag har dragits med ett tag, som förlorare har jag inget att bevisa. Min prestationsångest som förut flåsat mig i nacken, har dragit på semester. Jag känner mig väldigt medgörlig då veckans arbete har varit hårt regelstyrd. När jag är en förlorare, så är jag lättstyrd, hjärnan går på lågvarv, snarlikt lite apatiskt som en zombie tar jag an mina arbetsuppgifter. - Varsågod dra ett kort! - Gör en spelplan i svarvitt. Ja då går zombien och gör detta. Inga frågor, eller vilda utsvävningar.

Det negativa är just den deprimerade känslan, trögheten. Att känna sig oviktig i ett sammanhang. Att känna sig hämmad att visa sig själv. Lättare att försöka smälta in i massan. Ett känna sig som en förlorare är att känna att saker och ting blir bättre utan min insats.

Men åter igen i vilket spel har jag förlorat? Samhälletspelet mår väl bra utav att medspelarna är som zombis som aldrig ifrågasätter.
Samtidigt så bygger vårt samhälle eller samhälls-ekonomi med att tävla i livet, skaffa sig titlar , först till villa vovve och VD tjänst vinner. Samhället vilar i ett klimat då det är väldigt tabu att vara en loser, skita i kapplöpningen.

Vad skulle hända ifall alla medborgare skulle hoppa av tävlingen?

GAME OVER

Inlägg 3 :Vems Spel?

Jag går sällan till skolan förre tio på morgonen. Om det inte är något viktigt som inte går att ta igen. Så har det alltid varit. Mitt beteende var svårare accepterat i grundskolan och gymnasiet än vad det är nu på högskolan. Det är på så sätt skönt. Men i det sociala spelet och dess spelregler, blir jag förjämnan påmind av mina medspelare att jag fuskar. Idag sker bestraffningarna mer subtilt än för tio år sedan. För tio år sedan så blev det långa samtal med föräldrarna inkopplade med prat om skolk och hög frånvaro men det avtog ganska snabbt då när skolan förstod att mina föräldrar var på min sida.

Mamma kunde skälla ut lärare som ringde hem till oss i ottan och frågade efter mig, hon kunde säga saker som - Sophia ligger och sover som varje normal människa gör vid denna tiden, om du har något att säga till henne för det vänta -och jag hoppas detta är sista gången jag blir väckt på morgonen av en sådan bagatell.

Jag gillade att plugga och fick alltid höga betyg på prov och uppsatser jag var även med på alla obligatoriska grupparbeten och var en omtyckt elev. Detta skapade en komplex situation för min skola då slutbetyg skulle utfärdas. Vad gör vi med en elev som har större frånvaro än accepterat, men visar hög ambitonsnivå på uppgifter och har bara höga resultat i alla ämnen?! Vad signaler ger de till andra elever om hon får lika höga betyg som en som varit flitig och varit här varje morgon? Lärarna kom aldrig överens vilket man kan förstå då man ser stor variation på mina slutbetyg sen grundskolan.

Som sagt så går detta regelavträdande något smidigare i högskolan, men inte helt smärtfritt. Men en kamp som jag är så van vid att den är obemärkt så länge jag inte ger mig in i analyser som denna. Mitt regelavträde provocerar och irriterar mina medspelare. Det märks i blickar. Det tar längre tid för mig att bli accepterad in i gruppen i nya konstellationer. (Detta har givetvis också med andra faktorer än mina sena ankomster) Men jag väljer att begränsa mig till just det i detta blogginlägg.

Vilket spel är det som jag fuckar med? Ett samhällsspel? Ett samhällsspel där man förlorar då man ligger och drar sig i sängen till 13.30 en solig lördag. Där man vinner om man gjort morgonyoga, ätit en god frukost ,läst tidningen, svarat på några mail och slutligen cyklat till skolan, och allt detta innan klockan är 08 00.

Argumenten som jag fått höra genom åren har varit:
1, Du måste lära dig gå upp på morgonen , för att lära dig att anpassa dig till samhället. Annars kommer du aldrig få ett jobb.
2, Du måste gå upp på morgonen för annars blir du deprimerad.

argument 2 kanske stämmer då man efter ett liv blir deprimerad av att ständigt känna utanförskap, och att aldrig får känna att man blir accepterad som den man är. Annars känner jag mig deprimerad av att tvinga upp mig själv klockan 6 på morgonen, bara för att vara en god samhällsmedborgare.

Kontentan av detta blogg inlägg är att det finns så många regler vi anpassar oss efter som vi inte ens är medvetna om. Genom denna kurs kommer nog några av dessa regler medvetenhetsgöras. När man spelar emot reglerna som blir man hårt straffad.

Inlägg 2: Sophia med Bröna!

Helgen har gått, jag har återfått livet en aning. Men något har förändrats i mig. Försökt att sätta mig in i den nya kursen, känns trögt är omotiverad och fortfarande nere efter förra veckans nederlag, men det känns väldigt skönt att ha något konkret att göra och en såpass styrd uppgift. - Bygg din bild.

Jag började bygga i bröd, hade en tanke om att det skulle se häftigt ut, sedan så ångrade jag mig loser mentaliteten gör sig påmind. När Camilla sa att hon tyckte brödet var en schyst metafor så fick jag en skjuss framåt och återbestämde jag mig att använda brödet igen.

Jag fick ett kort idag: förhandla dig till mer utrymme!
Jag embalera hela plats 10 med mina arbetsmaterial. Ibland när man vill ha något så kan en taktik bara vara att ta det. I förhandling så känns det som fler kan få upp ögonen på något de annars tycker är ointressant.

Jag tänker mycket på förloraren, vad det är som gör att det är så hemskt att förlora. Det är ju en naturlig del i livet. Med filmen "The Game" och genom att bläddra genom vår kurs litteratur får det mig att tänka, I vems spel är jag förlorare, mitt eller någon annans?

Inlägg 1:Den som ger sig in i leken, får leken tåla.

Jag börjar mitt första blogg-inlägg ironiskt nog som en riktig förlorare. Det med är detta utgångläge jag börjar den nya kursen. Jag går in direkt och bryter emot mina egna principer Jag tycker synd om mig själv, är omotiverad, självömkande, avundsjuk, självcentrerad, orelevant och pinsam. Men just nu har jag sjunkit så lågt att jag inte har något att förlora längre.

Vad har hänt:

Efter mitt redovisning samtal idag från föregående kurs i konstnärlig gestaltning blev jag totalt sågad. Det känns nu som att någon drog bort mattan jag stod på. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska hantera detta nederlag. Det var ett av de värsta nederlag jag genomlidigt. Min värsta mardröm besannades. När man verkligen har gett allt vad man har blod, svett och tårar. När man försökt sitt bästa, utan att fuska. När man står där och är beredd med applåder och kamma in frukten av sitt arbete. Då möts man av frukt-kastning.

Jag var inte alls beredd på detta, andra i klassen hade sagt att det var "ett mysigt samtal" "de peppar en" "det är en egoboost", "man sitter där och blir helt överröst med komplimanger". Med denna vetskap hade jag fantiserat i hjärnan vad de kommer säga om min konstärlighet.

Efter ett och ett halvt år utan feedback på ens konstärliga utveckling var det extra spännande att få veta, va tycker de om mig? Desutom var det första gången någonsin jag exponerat något som jag gjort av hjärtat. Av någon anledning hade jag en känsla av - de är imponerade utav mig. Jag är en av de bästa!. Nu äntligen skulle jag få det bekräftat.

Hela redovisningen började med att jag fick delta på en annan persons redovisning som hade dragit ut på tiden. Jag hörde hur snacket gick de som examinerade var helt insjukna i de konstnärliga arbete som visades, ställde frågor, var intresserade gav komplimanger. Jag satt och förberedde mig snart var det min tur....

och plötsligt

Där satt jag med byxerna neddragna, och försökte förvara varför jag valt att kalla ett av mina verk till "Afrika". Jag kände mig så dum och snopen. Inget av det jag hade förberett att säga blev sagt, mina kreativa och intelligenta utlägg inneblev, inga av mina verk tycktes imponera eller väcka något intressant. Allt var fel, fel koncept och ifrågasättande. Jag kommer inte ihåg egentligen vad som sas, bara smärtan i bröstet och att koncentrera mig på att hålla tillbaka tårarna. Allt jag kunde tänka var- Hur faan har jag kunnat vara så blind, och vem faan tror jag att jag själv är? Varför utsätter jag världen med min existens, förlåt att jag finns till! Varför utsätter jag mig för detta? Jag tänkte också i frustration på den förbannade kontinenten Afrika, om inte Afrika hade varit så jävla utsatt och mobbad och utnyttjat av resterade världen , så hade jag fått MVG på min gestaltning nu. Måste Afrika finnas? sen så brast det.

Inte ens den värdigheten kunde jag behålla kritiken emot mig varvades med att titta på "riktiga" konstärer på internet Jag kom ihåg att det talades om en sjuk konstnär som tejpade sin penis hårt med gaffa tejp att många förundrades över hur han kunde dricka öl en hel kväll utan att kissa. Är det det som behövs så - hade jag aldrig klarat det ändå.

När jag gick ut ur rummet då redovisningen var över med tårarna sprutande, stod några klasskompisar och väntade. När det frågade hur det gick hörde jag mig själv säga -Det gick bra, jag fick så mycket beröm att jag inte kan hålla glädjetårarna tillbaka. Jag kände mig så skamsen. Jag kunde inte förmå mig själv att säga sanningen, jag skulle bli mobbad, aldrig få ett jobb, min pojkvän skulle göra slut och mina föräldrar skulle säga upp kontakten

- jag bestämde att jag skulle begrava det som hänt som en djup hemlighet. Låtsas om att jag nyss fått bekräftat att jag är en stor konstnärlig begåvning. Låtsas vara bättre än vad jag är en bekant taktik. Tillslut så tror jag på det själv (nästan). Hela världen får beskåda bara de bra sidorna och de bättre påhittade sidorna, så blir alla glada och nöjda.



Så står jag här , mitt i en konstärlig utbildning, där jag ska bli lärare i ämnet som jag suger i, ska precis börja en ny sommarkurs med samma inriktning. Ska lögnen förfölja mig hela mitt liv?. Nej: Jag orkar inte det. Jag ger upp- Jag ERKÄNNER jag är dålig, en riktig looser med stort L. Jag är en sån person som satsar men ändå kommer sist. Allt har ändå gått åt helvete. Nu vet alla det!

Med det här blogginlägget så kapitulerar jag jag erkänner jag är en förlorare. Jag är pinsam och oduglig, jag borde exportera mig själv till en plats där ingen behöver utsättas för mig. Detta är min sanning, mitt utgångsläge och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig an den här kursen.

Mvh Förloraren Sophia Myntti