Blogginlägg Process

Jag tänker på process och en detalj



Jag hade velat göra det enkelt för mig, och det kan jag också göra. (om jag utelämnar en liten detalj) Jag kan likna min kreativa process som blommorna jag odlat upp i mitt fönster som vuxit i samma takt som denna kurs har varit. Jag sådde ett frö i slutet på maj, en kvist har blivit ett grenverk och ett blad har blivit till tusen. Om någon vecka kommer jag få njuta av alla vackra blommor som kommer slå ut. En idé har blivit till tusen, och snirklar sig och knoppas för att snart slå ut, sedan vissna, sprida nya fröer och slutligen ligga i ide för att någon annan gång blomma upp igen.
Denna metaforiska modell om hur min idéprocess fungerar ter sig ganska logisk har jag kommit fram till under reflektion. Jag kunde valt att sluta där för än så länge är allt förståeligt, lätt att förklara.
Det finns något mer, som berättar något om min kreativa process
som jag inte har lika lätt att förklara, framför allt förstå.men om jag försöker blir det så här:
(Var beredd på tempus byte)

Jag har precis cyklat upp för backen utanför där jag bor. Solen är påväg att gå ner, det är typisk göteborgsfuktigt ute och hösten känns i luften. Jag är kall och svettig samtidigt. Vårt cykelrum utanför porten delas utav 10 hyresgäster, varför står det 70 cyklar då? Det är ett stort irritationsmoment för mig då jag ska knö in cykeln där, bland alla oljiga kedjor och smuts . Jag slår i gen den tunga betongdörren med en smäll. Jag pustar ut och känner hur äckligt kläderna klibbar i huden. En svettdroppe rinner ner för pannan. Jag tar bort den med höger handen. Uäck, på en millisekund känner fingertopparna av att det inte var en svettdroppe som torkades bort utan något krypande , kryp som tagit sig friheten att äckla runt sig i mitt ansikte. Vips så flög det ner på marken. Jag ser att det var en spindel, då den chockad rangla vidare på den blöta asfalten.

Jag la ner nycklarna i väskan, tog upp en gammal petflaska som legat i min väska den senaste veckan med en klunk kranvatten i. Jag tog klunken medan min blick fastnade på spindeln på marken. Jag börjar tänka på att ”den sista klunken” innehåller 99. 99. 99 % saliv, det sa man när jag gick i högstadiet. Om man råkade dricka det sista ur flaskan då blev klassad som äckelbarnet. .Jag kollade runt omkring mig , tur ingen såg. Jag fäste blicken på spindeln igen böjde mig ner och fångade in den i petflaskan. Jag satte på korken och iakttog hur den kämpade för livet i de droppar vätska som fanns kvar. Sen gick jag upp till lägenheten. Vad fick mig att göra detta spontana drag? ! Jag ville nog använda mig utav spindeln i något konstnärligt projekt. Jag visste ännu inte till vad.

Det gick några dagaroch spindeln hade befunnit sig under ett litet glas på fönsterbrädan bredvid mina växter jag odlat under sommaren. Jag hade glömt av den. Men den 5te dagen kom jag och tänka på spindeln då jag klunkade mitt morgonkaffe. Shiit tänkte jag nu måste den ha dött. Jag lyfte på glaset och såg att den rörde sig. Jag fick lite dåligt samvete. Jag kände att jag var tvungen att ta ett beslut. Jag kunde ju släppa ut den, men då tyckte jag att det var meningslöst att ha traumatiserat den i 5 dagar och gjort mig besväret att fånga den utan mening. Men vad skulle jag göra med en spindel? Jag var dessutom lite rädd för den och äcklad. Det såg ut som denns ena bakben hade blivit mosat under tillfångatagandet. Mitt uppe i allt detta ringde de från Världskulturmuseet och frågade om jag kunde jobba. Jag svarade kort men ärligt att jag var upptagen medan jag tittade ut från köksfönstret och hann räkna till 4 skator och en trut på vår innegård. Plötsligt fick jag syn på något skalbaggsliknande krypa på fönstret. När jag tittade närmre såg jag att det var en stor bärfis, brun med röda antenner. Jag fångade den och la den under samma glas som spindeln. Nu har han sällskap i alla fall tänkte jag och tänkte inte mer på det , och cyklade hemmifrån till Ink and art för att redigera mina bilder.

Efter ytterligare några dagar, frågade min pojkvän om det uppochnervända glaset på fönsterbrädan i köket. Shit tänkte jag! Jag hade glömt av spindeln igen och,hur ska jag svara på det här? Och svarade:
- Det är en spindel och en bärfis……
- OK? Varför ?
- Jag tänkte jag skulle ha med dem i mitt projekt.
- Ditt projekt om vad?
- Jag vet inte riktigt än….
- Du är väldigt konstig just nu Sophia
- Jag vet…Jag glömde av dem de har säkert dött nu.
- Ok men är det ok att jag slänger det här makabra nu?
- Jag kan göra det själv…
- Tack
När jag skulle slänga bärfisen och spindeln såg jag att spindeln levde och vävt in bärfisen i ett litet nät . Jag blev så förbryllad att jag inte kunde slänga dem
Glaset står fortfarande kvar på fönsterbrädan med spindeln och det som finns kvar av bärfisen, men jag har gömt det lite bland krukorna.