Som känt så har jag fått ett kort där det står vilken ingång jag har i denna gestaltningskurs. Det står att jag ska avbilda mitt arbete i minst två visuella tekniker. Till skillnad från mina klasskompisars kort tyckte jag att jag fick ett väldigt konkret kort lite torrt. Jag brukar få höra att jag är en person som gör stora utsvävningar i mina arbeten, det är så jag brukar arbeta med. Men jag tror att efter mina törnar från föregående gestaltningsarbete så fick jag en känsla att just följa kortet så torrt och konkret som möjligt. (lite som barnet i mig trotsar sina föräldrar- om jag inte får vara som jag är så får ni se hur tråkigt det blir) Mitt arbete hittills har kartlägga mitt arbete och spåna på olika visualiserings tekniker.
Med mitt arbete så syftar jag på mitt konstärliga arbete i presens, från gymnasiet till idag. Jag har börjat göra en bok där tanken är att visualisera mitt arbete, jag har också börjat att göra en hemsida om mig och mitt konstnärliga arbete. Jag tillbringar också mycket tid på tryckeriet där jag trycker ut mina alster och ramar in och fixar. Under kursens gång som till stor del har varit mycket konkret och praktiskt så har det väckts en ganska centralfrågeställning hos mig som är mer av existensiell art. Vad säger mitt arbete om mig? Allt det här insamlandet av mina material genom tiderna ger mig ledtrådar om vem jag egentligen är, hur jag egentligen arbetar. Pusselbitar som börjar visa en Sophia Myntti som inte alls liknar den Sophia jag känner till. I min konkreta arbete i detektivglasögon där jag har en konkret uppgift att undersöka, så tillkom även en förmåga att kunna skapa en mer objektivbild generellt av sitt egna arbete och person. Tillexempel : Jag ser att jag har många tusen påbörjade arbeten, på vinden, i anteckning böcker i skissböcker i mappar på datorn. I min lägenhet lyser väggarna tomma men däremot på golvet står olika av mina alster på rad och väntar på att en dag komma upp och stå i ljuset. Vad säger detta om mig ? I många av de arbeten jag behandlar nu, kommer jag ihåg en specifik känsla och frågeställning som drev mig genom arbetet. Ändå hör jag mig själv svara gång på gång när någon har frågat mig om varför jag gjort som jag gjort eller varför att. Det bara kom ur mig eller jag bara var spontan och lätt slumpen avgöra hur mitt arbete blev till. Detta är bara två av många iaktagelser jag snuddat vid då jag bearbetar mitt arbete. Många ganska svåra känslor dyker upp. Vad är det jag undviker ? Det verkar som en grundläggande rädsla att ta ansvar, ta ansvar över sina åsikter, sig själv som person . En rädsla att stå till svars. Baksidan av detta sätt är att aldrig få visa vem man är, att människor i sin omgivning har svårt att ta än på allvar. Men detta gestaltnings arbete hoppas jag på att vända denna negativa spiral. Jag ser det som en chans att få visa vem jag är och hela mig. Ett första steg på en lång resa.